Får alla kristna fira en glad påsk?

För oss kristna är påsken den viktigaste högtiden under kyrkoåret. I de katolska och ortodoxa kyrkorna är påskens liturg återkommande, utan ändringar, år efter år. Förberedelserna börjar på askonsdagen, som följs av fredagarnas korsvägsandakter. Under dessa andakter ges tillfälle till bikt och mottagandet av försoningens sakrament. Under stilla veckan är deltagande i skärtorsdagens fottvagning, långfredagens passionsgudstjänst och korsets hyllning, högtidliga handlingar som fyller kyrkorna med troende människor. Höjdpunkten är påsknattens högtidliga mässa, som också kallas påsk vakan där de troende samlas utanför kyrkan. Påskelden tänds och välsignas innan påskljuset under högtidliga former tänds och bärs in i den mörklagda kyrkan av prästen eller diakonen, som tre gånger stegrande sjunger Kristi Ljus (Lumen Christi) medan församlingen svarar Gud, vi tackar dig ( Deo gratias ).

I den mörklagda kyrkan, endast upplys av påskljuset och de troendes handljus lyssnar församlingen till Påskbudskapet (Exsultet). Sedan följer ordets liturgi där vi ges tillfälle att i stillhet lyssna till Guds ord och meditera över det. Vi betraktar hur Gud i gångna tider räddat sitt folk och slutligen sänt sin Son som världens återlösare. Påsk vakan är en lång och glädjefull mässa för de som deltager. När altarljusen och kyrkans övriga belysning tands, och prästen intonerar Gloria som sjungs under klockringning då känns det som att glädjen över att vara kristen aldrig kommer att taga slut.

Inte alla kristna bröder och systrar får känna denna glädje under påsken

Golanhöjderna vid gränsen mellan Israel och Syrien
Golanhöjderna vid gränsen mellan Israel och Syrien

Förföljelse, fördrivning, terror och mord är blivit vardagen för kristna på många häll. Inte minst i historisk kristna områden som Irak, Syrien. Libanon, Egypten samt andra nordafrikanska länder. Förföljelsen av kristna är inte något nytt fenomen. Den har pågått i nästan 2000 år. I alla tider har kyrkor vandaliserats och bränds. I början av 1900 talet var det kristna Armenier som utsattes för folkmord och nu upprepar sig alltså historien. Den katolska hjälporganisationen Aid to the Church in Need har publicerad en rapport (2013) som visar att situationen för kristna på senare tid har försämrats dramatisk. Rapporten bevisar att den arabiska våren har lett till en kristen vinter som leder till att det blir svårare för kristna att leva i allt fler länder. I två länder, Irak och Syrien visar rapporten att antalet kristna har minskat markant på grund av Islamska statens framfart.

Är vi kristna i Sverige förskonade ifrån förföljelse. Både ja och nej. Kyrkor har blivit vandaliserade, troende har blivit förlöjligade i media. Senast var det vår egen mariastaty i trädgårdens som blev förstörd. För oss en stor sorg, men enligt polisrapporten var det bara ringa skadegörelse. Betyder denna likgiltighet som visas de som förföljs något? I stort sker förföljelsens av troende i en medieskugga, vilket säkert inte beror på att någon tycker att troende är mindre värda än andra som förföljs eller diskrimineras.

Verkligheten kan vara svår att ta in för människor som lever i ett samhälle där kristendomen har utgjort normen i så lång tid att den mest inbitna kristendomsmotståndnare tycker att det är en självklarhet att de är lediga eller får högre timpenning om de måste arbeta på långfredagen eller annandag påsk. Ett samhälle där den religiösa debatten förknippas med rätten att låta barn slippa deltaga i kyrkans skolavslutningar blir ett samhälle som glömmer de förföljdas smärtsamma verklighet.

Låt oss under påsken be intensivt för alla bröder och systrar som är fördrivna på grund av sin tro. Låt oss be om att deras kyrkklockor inte tystnar, att kyrkorna återuppbyggs och fylls av troende kristna som får rätt att döpas, taga emot sakramenten av sina präster och leva i tron om Jesu död och uppståndelse för vår frälsnings skull.

Glad Påsk

Diakon Oddbjörn Andreassen

tillbaka