Julgranen

Logotype Katolska Församling i Växjö

Julgranen förekommer inte i Bibeln – men däremot finns ett annat träd: trädet i paradiset. Det står för synden, som skiljer oss från Gud. Dess motsats är i Nya Testamentet korset, som för oss blivit till livets träd.

Julgranen binder samman båda: påminnelsen om syndafallet och närvaron av det nya livet i Kristus. En viss påverkan har säkert den förkristna tron haft på livgivande vintergröna kvistar som idegran, järnek, en, mistel eller gran, med vilka man under den mörka årstiden smyckade hus och gård.

I Tyskland under medeltiden fanns i kyrkorna under advents- och jultiden ett så kallat ”paradisträd”, ett löv- eller barrträd, som bar den förbjudna frukten (äpplen). Det förekom också ”paradisspel”, sceniska framställningar av historien om syndafallet och fördrivningen ur paradiset. För att bekräfta sambandet mellan syndafall och frälsning är den 23 och 24 december till och med namnsdag för Adam respektive Eva i den svenska almanackan. I Nordtyskland fanns ännu under 1800-talet framställningar av Adam och Eva samt ormen i julgranen.

Först från och med 1500-talet gjorde julgranen intåg i hemmen. Inte alltid var den smyckad med ljus – det bruket växte endast långsamt fram. Från den tyska staden Bremen finns år 1570 belagt ett ”dadelträd” med äpplen, nötter, dadlar och rosor av papper. Rosorna är en symbol för Jungfru Maria, som ursprungligen också åsyftades i psalmen: ”Det är en ros utsprungen” (se Cecilia nr 233). Vaxljusen som med tiden började placeras i julgranen symboliserar ljuset, som Jesus Kristus kommer med i den mörka natt som vår värld befinner sig i – ett återsken av Betlehems stjärna, som i vår tid ofta återfinns i toppen av julgranen.

Från och med 1700-talet hörde julgranen med ljus till varje välmående evangeliskt hem i Tyskland, och från och med 1800-talet fanns den också i katolska hem. Den första kända klädda granen i Sverige är från 1741 och fanns på herrgården Stora Sundby i Södermanland. Men det var först i slutet av 1800-talet som julgranen blev allmän. Omkring 1880 började man i Bayern och Österrike till och med att placera små kristusträd på gravarna, för att de avlidna skulle delta i julhögtiden.

I vår julgran kan man fortfarande känna igen de flesta av alla dessa inslag: de i silver eller guld överdragna äpplena blev till kulor, snön på grenarna blev till julgransglitter. Rött är en omtyckt färg på kulor och andra föremål i granen och påminner om blodet som Kristus utgöt på korset: Julgranen hör till korset, lika mycket som julkrubban. /I.F.

Du kära gran

(O Tannenbaum)

Du kära gran, du kära gran,
Hur trogen är din grönska!
Du står ej blott om sommarn grön,
Du är om vintern lika skön,
Du kära gran, du kära gran,
Hur trogen är din grönska!

Du kära gran, du kära gran,
Du bästa träd bland alla!
Så ofta jul ibland oss är,
Du nya gåvor oss beskär.
Du kära gran, du kära gran,
Du bästa träd bland alla!

Du kära gran, du kära gran,
Du vill oss något lära!
Att hålla ut i storm och nöd,
Ge kraft och tro i liv och död.
Ja, kära gran, min kära gran,
Det vill du visst oss lära.

Tysk originaltext: Vers 1: O Tannenbaum, Joachim Zarnack, 1819;
verser 2-3: Ernst Anschütz, 1824.
Svensk text: Nino Runeberg (1874-1934). Melodi: Melchior Franck 1615.