Den heliga Katarina Labouré – den 31 december

Mirakulösa medaljen

Ett av de helgon som vi firar på årets sista dag är den heliga Katarina Labouré. Hon gjorde inte mycket väsen av sig under sin livstid, men är ändå en av kyrkohistoriens viktiga kvinnor.

Biografi

Zoé Labouré, den blivande Katarina, föddes den 2 maj 1808, som det nionde av elva barn till en bondefamilj i Frankrike. Hon lärde sig aldrig läsa eller skriva. När hon var 8 dog hennes mor och hon fick ta ansvar för hushållet och att hjälpa sin far. Vid 22 års ålder inträdde hon i vincentsystrarnas gemenskap ”Kärlekens döttrar”, antog namnet Katarina, och sändes till ordenshuset vid Rue de Bac i Paris.

Cirka kl. 22:30 den 18 juli 1830 vaknade hon av att hon fick en vision: ett barn ledde henne till kapellet där Vår Fru talade med henne i mer än två timmar. Hon sade till Katarina att Gud önskade anförtro henne ett uppdrag.

Den 27 november samma år visade sig Vår Fru för henne en andra gång i kapellet. Hon såg bland annat Vår Fru stå på en jordglob och krossade en orm under sina fötter. Från hennes händer strömmade ljusstrålar. Följande ord på franska omgav visionen: ”O Maria undfången utan synd. Bed för oss som tar vår tillflykt till dig.”

Sedan såg Katarina en annan bild med den stora bokstaven M med ett kors ovanför, och under två hjärtan, det ena krönt med törnen, det andra genomstunget av ett svärd. Jungfrun talade och gav denna gång en direkt befallning: ”låt prägla en medalj efter det mönster som jag har visat dig. Alla som bär den skall ta emot mycken nåd.”

Endast hennes biktfader fick veta om dessa visioner, och till en början trodde han henne inte. Ingen utom honom och ärkebiskopen av Paris visste att det var hon som tog emot uppenbarelserna. År 1832 präglades de första medaljerna och många mirakel skedde på grund av dem. På bara några få år spred sig ryktet om Vår Frus mirakulösa medalj över hela Frankrike och Europa.

Sr Katarina flyttades efter en tid till ett annat kloster där hon i över 40 år levde helt okänd. Hon utförde ödmjuka uppgifter som portvakt och att förestå hönsgården. Bara 8 månader före sin död fick hon tillåtelse av sin biktfader att avslöja för sin överordnade att hon var den som Vår Fru hade visat sig för. Hon dog den 31 december 1876. Strax efter hennes begravning skedde underverk genom hennes förbön.

När hennes kropp togs upp ur graven 1933 befanns hon vara helt intakt. Helgonförklaringen ägde rum den 27 juli 1947. Hennes oförmultnade kropp finns innesluten i en glasskista under sidoaltaret vid Rue de Bac 140 i Paris, under en av de platser där Vår Fru visade sig för henne.

Mirakulösa medaljen

Mirakulösa medaljen

Eftersom den mirakulösa medaljen har fått en extraordinär spridning, kan man hävda, att S:ta Katarina Labouré är den kvinna som spelat den största rollen i kyrkans historia när det gäller att sprida vördnaden för Vår Fru. Redan under hennes livstid tillverkades och spriddes mer än en miljard medaljer över hela världen! I våra dagar bär tiotals miljoner människor medaljen.

Vilken betydelse har då den mirakulösa medaljen för den som bär den?
(1) Först visar den på vördnaden – devotionen – som man har till Vår Fru.
(2) Medaljen medför också skydd. Den avbildar, som sagt, Maria stående på en jordglob och med foten krossar hon ormens huvud (jfr 1 Moseboken 3:15). Det betyder att den som bär medaljen får Vår Frus särskilda beskydd mot det onda, både det naturligt onda och det övernaturligt onda: mot naturliga katastrofer, olyckor och likaså djävulens frestelser.
(3) Ytterligare en sak som medaljen medför är välsignelser. Medaljen framställer strömmar av nåd som strålar från Marias händer. Det betyder att alla som bär medaljen om halsen med förtroende får ta emot stor nåd och välsignelse.
(4) Medaljen kan också användas i vårt apostolat. Vi kan ge den till våra arbetskamrater, vänner, släktingar, till sjuka personer som vi möter, i synnerhet om döden kan vara nära. Mirakulösa omvändelser har omvittnats för personer som bär den mirakulösa medaljen. Det är äkta kärlek att förse dessa personer med en kanske sista chans att finna den enda porten, som leder till evig frälsning.

Det traditionella sättet att bära denna medalj är att låta den hänga från en liten kedja eller ett snöre som bärs runt halsen. Den person som av någon anledning inte kan bära den på det sättet, kan fästa medaljen på sina kläder eller vid sin rosenkrans. En del har medaljen i plånboken. Det viktigaste är ha den med sig alltid (som en sköld eller ett vapen), respektera den och ha ständigt förtroende till Vår Frus förböner genom den medaljen.
Viktigt är till slut att en katolsk präst eller diakon välsignar medaljen innan man börjar använda den. Den finns att köpa billigt i församlingssalen. Varje katolik bör bära den mirakulösa medaljen. Ge den gärna till katoliker och icke-katoliker i din bekantskapskrets.

F. Ingvar Fogelqvist

Födelsekyrkan i Betlehem
Födelsekyrkan i Betlehem