JAG TROR PÅ KÖTTETS UPPSTÅNDELSE

Maximilian Kolbe

Några bestämmelser kring katolska begravningar.

”Bekännelsen av vår tro på Gud, Fadern, Sonen och den helige Ande och på hans skapande, frälsande och helgande gärning - når sin höjdpunkt i förkunnelsen av de dödas uppståndelse vid tidens slut och i förkunnelsen av det eviga livet.” ( Katolska kyrkans katekes 988)

”Vi tror fast, och hoppas, att liksom Kristus verkligen har uppstått från de döda och att han lever för alltid, så skall också de rättfärdiga efter sin död för alltid leva med den uppståndne Kristus och han låta dem uppstå på den sista dagen. Liksom hans uppståndelse var ett verk av den heliga Treenigheten, så skall också vår uppståndelse vara det.” (Katolska kyrkans katekes 989)

En katolsk begravning kan äga rum i församlingens kyrka, en lånad kyrka, eller i ett kapell. En katolsk begravning förrättas av en präst, eller en diakon som har kyrkoherdens delegation. Katolska Kyrkan tillåter kremation, men kistbegravning är vanligast förekommande.

Den katolska begravningen hålls antingen som en ordets gudstjänst eller som en mässa. En ordets gudstjänst som kan hållas av en diakon är centrerad kring psalmsång, Bibeln, förböner och griftetal för den avlidne. Den mer högtidliga formen av katolsk begravning är en mässa för de avlidna. Under begravningsceremonin välsignar prästen eller diakonen kistan med vigvatten och rökelse. En katolsk grav invigs genom välsignelse av en präst eller diakon innan kistan sänks ner i graven.

Finns det regler och eller förordningar för en katolsk begravning? 2016 publicerade Troskongregationen i Vatikanen instruktionen Ad resurgendum cum Christro, på svenska: ”Att uppstå med Kristus”, angående vissa frågor rörande katolska begravningar. Instruktionen har innan publiceringen godkänts av Påven.

Instruktionen slår fast att: Kyrkans sätt att begrava sina döda bekräftar hennes tro på kroppens uppståndelse, och syftar till att visa den mänskliga kroppens stora värdighet som en integrerad del av den mänskliga personen.

Kyrkan tillåter inte ritualer eller tillvägagångssätt som uttrycker icke-kristna och eller icke-katolska föreställningar om döden och kroppen. Kongregationen ger exempel på föreställningar som strider mot vad Kyrkan fått uppenbarat av Herren Kristus: att föreställa sig döden som personens utplåning, “att människokroppen ska förenas med “moder jord”, eller “universum”, eller återgå till ett slags kretslopp, dvs. återfödas, eller att döden skulle utgöra en “befrielse“ av själen.

Kremering av kroppen är tillåtet så länge det inte strider mot den avlidnes önskan, eller görs för att markera avstånd till Kyrkans tro på kroppens uppståndelse. Askan måste efter kremeringen läggas till vila på en särskild helgad plats (kyrkogård) där anhöriga eller andra troende kan finna personens märkta grav, och där de kan tacka för personens liv, och be för hans eller hennes själ. Att förvara askan i hemmet är alltså inte tillåtet. Spridande av aska på land eller över vatten är uttryckligen förbjudet! Inte heller får askan delas upp på olika platser. Sådana handlingar och förfaringssätt skulle innebära en protest mot vad Kyrkan tror och lär, och är helt enkelt inte tillåtet för katoliker.

Slutligen säger dokumentet att en katolsk begravning inte får hållas om de anhöriga själva vill eller säger att den avlidne så önskade att askan skall spridas efter begravningen och håller fast vid det. Detta kommer prästen eller diakonen att påpeka för anhöriga och begravningsbyrå om fråga skulle komma upp.

Vi ska komma ihåg att när vi begraver någon av våra egna nära och kära eller någon annan människa, så skall de ske med värdighet. Det är en medmänniska, broder eller syster, som vi tar avsked av och överlåter åt Gud. Det passar då inte med nationella flaggor eller politiska symboler på eller intill kistan i kyrkan. Inför Gud är vi alla lika!

Diakon Oddbjörn

Påsken 2020