Söndagen, Uppståndelsens glädjedag

Med Jesu Kristi uppståndelse från de döda står och faller den kristna tron, om det låter aposteln Paulus det inte råda några tvivel om, när han säger: ”om Kristus inte har uppstått, ja, då är vår förkunnelse tom, och tom är också er tro.” Så skriver han i sitt första brev till korintierna (15:14). Dagen för Kristi uppståndelse, söndagen, var därför från början den viktigaste veckodagen för de kristna. På den kom de samman för att be, lyssna på Guds ord och fira den heliga Eukaristin (se Apostlagärningarna 20:7 och Paulus första brev till korintierna 16:2).

Arbetsfri dag

Varje söndag förkunnar på nytt budskapet om Jesu uppståndelse. Men det tog lång tid innan söndagen firades som en arbetsfri dag. Först kejsar Konstantin den store utfärdade en lag år 321 om att söndagen skulle vara helgdag i det romerska riket. Efter århundraden av förföljelse hade kristendomen inte bara fått officiellt erkännande utan kunde också vecka efter vecka fira grunddatumet för den kristna tron, dagen för Jesu uppståndelse. De kristna behövde inte längre samlas i gryningen, för att sedan efter gudstjänsten, gå till sitt arbete. De behövde inte längre vara rädda, att polisen skulle få reda på deras samlingsplats och arrestera dem. De behövde inte mer vara rädda för att ställas inför rätta och kanske lida martyrdöden. Man betraktade inte längre de kristna som statsfiender. Inget visade tydligare den förändring som ägt rum i och med Milanoediktet 313 än det som skett med söndagen.

Första dagen och åttonde dagen i veckan

Söndagen var den första dagen i den judiska veckan och att det är söndagen som inleder veckan har också fortsatt när världen blev kristnad. Även i Sverige var söndagen den första dagen i veckan, men i den svenska almanacken är söndag numera veckans sjunde dag och därmed den sista dagen, enligt den internationella praxis som infördes 1972.

Söndagen är traditionellt inte bara veckans första dag utan också den åttonde dagen. Symboliskt kommer därmed till uttryck att i och med Jesu uppståndelse har en ny tid brutit in. I talsymboliken var sju en siffra som betecknade fullbordan. Men åtta, som sträckte sig bortom sju, var knutet till återlösningen. Det heter i Barnabas brev från 200-talet: ”Därför firar vi också den åttonde dagen med fröjd, ty på den uppstod Jesus från de döda; och sedan han visat sig for han upp till himlen” (13:8-9). Gud inrättade alltså den nya skapelsen i Kristus, och fastställde på så sätt skapelsens åttonde dag.

Förpliktelse till gudstjänst

De kristna uppfattade förstås söndagen som en stor glädjedag och de kom gärna till gudstjänsten. Vår Frälsare har också givit befallningen: ”Gör detta till min åminnelse” (Lukas 22:18). För att uppfylla detta ansvar i enlighet med Jesu befallning har kristna alltid samlats på söndagen. På 300-talet införde kejsar Konstantin en lag att alla kristna soldater fick ledigt på söndagen för att delta i gudstjänsten. I det kristna västerlandet infördes efterhand lagar om allmänt förpliktande gudstjänst på söndagar. Kyrkan har alltid uppfattat deltagande i söndagens liturgi vara en allvarlig förpliktelse för alla hennes medlemmar (se Hebreerbrevet 10:25, där de kristna förväntas delta i gudstjänsten). Att missa en mässa på söndagar och påbjudna helgdagar utan god ursäkt är allvarlig sak och kan alltså vara dödssynd.

Söndagen som vilodag

Kristna borde göra sitt bästa att hålla söndagen helig, eftersom de genom att fira Herrens uppståndelse föregriper himlens glädje. Tungt arbete skall därför undvikas på sön- och helgdagar. Förutom att delta i Mässan är det lämpligt att på de dagarna ägna tid åt andra andliga sysslor, som att läsa den heliga Skrift eller andra uppbyggande böcker. Onödigt arbete, som lika gärna kunde göras någon annan dag, och arbete som inte passar till dagens heliga karaktär, skall undvikas.

f. Ingvar Fogelqvist

Sankt Mikaels Katolska församling i Växjö
En välsidnad Påsk önskas!

Peruprojektet blir vilande

Läs mer...